Säsongen 1956–57 avancerade A-laget till kvartsfinal i DM och juniorlaget erövrade distriktsmästerskapet genom att i finalen besegra Rönnskär med 1–0. Tage Bylunds hastiga bortgång blev en svår förlust, inte bara för ishockeyn utan för hela sportklubben. 1958 startar ishockeysektionen en byaserie, i vilket fem lag deltog.
60-talet
Under 60-talet spelar representationslaget mestadels i div III Södra Nordsvenska A med varierande resultat. Bästa resultatet når man säsongen 1968/69 då man blir tvåa, två poäng efter Granö IF. I det laget hittar vi bl.a. spelare som Lars Johansson, Lars Svedin, Yngve Sundh, Bernt Nilsson, Kurt-Lennart Kristoffersson, Dick Bergh, Torbjörn Hedman, Leif Broberg, Leif Werner och Torgny Hedman. Lagledare är Jon Salomonsson och tränare Rune Norrman.
70-talet
Säsongen 1969/70 tar LSK hem VK-cupen för alltid och Bo Karlsson blir den förste från klubben som tas ut i TV-pucken. Kommande fyra säsonger vinner LSK serien tre av fyra gånger men tackar nej till avancemang eftersom klubben saknar ishall. De första diskussionerna med kommunledningen om bygge av en ishall inleds. 1975 fattar kommunfullmäktige beslut om ishallsbygge.
Den första ishockeyskolan anordnades av Anders Färnstrand och Rolf Salomonsson. 1976/77 går LSK till final i lilla DM men förlorar mot Boliden. Förslaget om ett ishallsbygge för 8 miljoner kronor röstas bort i kommunfullmäktige. Säsongen 1977/78 tar LSK beslut om att vara egen byggherre av en ishall och under Runar Svenssons ledning och med en budget på 3 miljoner startar arbetet. Med stark klubbkänsla och ett brinnande intresse lyckas föreningen under Runars ledning bygga ishallen och i september 1978 invigs den nya ishallen.
80-talet
Åren från ishallens tillkomst och tio år framåt är de mest genomgripande i LSK:s ishockeyhistoria. Från en liten förhållandevis dåligt organiserad ishockeyklubb till en stor välorganiserad ishockeyförening. En ishockeyförening som t.o.m. uppmärksammas ända upp till Svenska Ishockeyförbundet där LSK nomineras som en av Sveriges fem bäst organiserade ishockeyföreningar med ungdomsverksamhet, den enda i Norrland. En stor del i den lyckosamma förändringen har de föreningskonsulenter som anställdes i föreningen speciellt Reidar Näslund under åren 1980–82 och Tore Pettersson under åren 1982–86. Kommunens beslut att 1983 överlämna ansvar och inkomster från marknaderna till LSK innebar att föreningen kunde lägga en ny grund till stabil ekonomi. Ungdomslagens egna ansvar för budget och inkomster stabiliserade ekonomin ytterligare. Medlemsantalet ökar till drygt 900 st varav ishockeyn har 88% vilket visar att den anrika brottarklubben blivit en stor modern ishockeyförening. 1985 har LSK tio stycken ishockeylag. 1986 anordnas en landskamp mellan Sverige och Finland. 1988 möts Färjestad och Tappara i Nordic Cup i ishallen. 1989 förbättrades ishallen med klubblokal, toaletter och entré.
90-talet
90-talet karaktäriseras av att de s.k. ”ishallens barn” nått A-laget och därmed når representationslaget stora framgångar. Många tränare utifrån har ansvaret för A-laget t.ex. Leif Holmqvist, Sven Lundqvist, Claes-Håkan Edlund, Mats Abrahamssom och Per Hedqvist. Ungdomslagen arrangerar ett flertal cuper, några av dessa blir kända i hela övre Norrland. Nio ungdomslag s.k. årgångslag, skridskoskola och ishockeyskola ger bredd till verksamheten.
Säsongen 1991/92 rustas ishallen upp med ny sarg, betongplatta och ny ismaskin. Säsongen 1993/94 startar en egen lokal variant av ishockeygymnasium. Säsongen 1994/95 anordnas en länskamp mellan Västerbotten och Norrbotten i Lycksele. 1995/96 vinner A-pojkarna DM och går till SM slutspel för första gången i LSK:s historia. 1998/99 påbörjades en allmän upprustning av ishallen med fyra nya omklädningsrum med duschar samt nya förrådsutrymmen och ny panel. Under året firades ishallens 20-års jubileum. 1999/00 fattas beslut om nya matchdresser för samtliga lag och en ny era i LSK:s ishockeyverksamhet påbörjas, klubbens gröna traditionella kulör övergår till en modernare framåtsiktande färg när vi går in i ett nytt millennium.
